Jag har aldrig känt mig riktigt bekant med uttrycket ”va en bror” eller syster eller ja ni fattar. Jag har aldrig förstått det riktigt. Men plötsligt slog det mig att jag har en extra syster och bror som inte är mina i blodet eller ingifta i familjen. Jag har två vänner som är som syskon för att jag inte vill att de någonsin ska försvinna ur mitt liv för det vore en som att förlora en familjemedlem.

Jag är annars ofta ganska nervös i alla sorts relationer, rädd för att göra fel, vara besvärlig, rädd att förlora den här vännen som gör mitt liv meningsfullt. Men om man tänker att de är som syskon, då vet man ju att det ska till väldigt mycket för att de ska försvinna och då vågar man slappna av och vara sig själv mer. Dessutom fungerar de som nycklar till andra människor och relationer som berikar ens liv ännu mer.

Underbara fina vänner eller lyx-syskon, vad glad jag är för er. Ni har lyssnat på mig när jag mått dåligt och ni har varit mina förebilder i knas och fnas, skratt och gråt. Ni har lärt mig mer om relationer än någon annan. Och vi är vänner för att vi känner varandras knasighet och respekterar den, beundrar till och med. Jag ska tänka på er när livet känns hopplöst och tungt, tänka på att jag förhoppningvis betyder lika mycket för er.

Om jag bara kunde komma ihåg att göra det så skulle livet alltid vara lättare för jag skulle kanske våga lägga lite av min last på er utan att ni skulle misstycka. Ibland är väl det det enda man behöver, bara för en stund.