pauskaos
-
41
Snart är jag där, på 42, meningen med livet. Men just nu är jag blott 41 och njuter fullt ut av det. Av att försöka göra karriär, hitta en partner och ta hand om mig själv och mina nära och… Continue reading
-
Järnladyn
Jag har tränat mycket de senaste 10 åren och i perioder innan dess har jag också tränat. Började ju som hästtjej och sen på gymnasiet började jag med styrketräning och jag har varit en flitig besökare på Friskis & Svettis… Continue reading
-
Ljus
Jag har inte glömt bloggen, inte helt. Men cykelsäsongen drog igång och det är mycket på många fronter just nu. Livet helt enkelt. Allting känns bra, lagom bra. Bäst av allt är att energin är stabil och sömnen funkar som… Continue reading
-
Rapport från en solig cykelresa i Italien
Lördag, på tåget från Florens mot Montecatini Terme. Det är 24 grader utanför fönstret och himlen är klarblå. Flyget blev 2 timmar försenat och jag har inte ätit någonting, förutom 5-6 dadlar och en banan, sedan 7.30. Men jag är… Continue reading
-
Frisk som en fisk
När man är sjuk länge, man har något i kroppen som inte riktigt vill ge med sig och man känner sig begränsad under lång tid. Kanske måste man hålla sig lite isolerad eftersom man är trött och inte vill smittas… Continue reading
-
Sentimentalitet
Vi gick och såg Sentimental Value, mamma och jag. Filmen stod i total kontrast till de andra Oscars-filmerna jag sett. One battle after another var en stor besvikelse och Sinners var underhållande och bra musik, Frankenstien hade väl lite mer… Continue reading
-
Halsbrytande tråkigt
Har lidit av halsont i två veckor nu. Det höll på att bli bättre men sen åkte vi på skidhelg och det var kanske inte så bra. Borde lyssnat när jag sa att jag skulle ta det lugnt, att det… Continue reading
-
I en och tusen former
Frågar du dig nånsin hur du blev som du blev? Det är en bra fråga som är svår att svara på, eftersom det inte finns något facit. Dagar när jag känner mig egoistisk och lat så tänker jag först att… Continue reading
-
Det är aldrig för sent att säga nej
Plötsligt slår det en med full kraft, antagligen när man är sjuk för örtielfte gången på 3 veckor och känner sig totalt värdelös och deprimerad. Plötsligt känner man igen sig och tänker ”ja men här har jag varit förr, det… Continue reading
-
Det löser sig
Är medömkan något fint? Jag brukar avsky det, känner sällan att jag förtjänar det, att jag inte vill att det ska vara synd om mig. Jag vill klara mig själv, behöver inget jävla medlidande. Men på senare tid har jag… Continue reading
Det överexponerade gömstället 