Så kom det. Det började som en domning på fotens ovansida. Sen en skarp smärta från ryggen och ner genom benet. Jag anade väl att det skulle ske en dag men jag hoppades kunna undvika det. Jag var så rörlig och smärtfri att jag glömde styrketräningen. Det var väldigt dumt inser jag nu. Man ska inte tro att något kommer gratis, förutom möjligtvis smärta.

Min kropp är som gjord för diskbråck. Hade mitt första ryggskott när jag var 15 och även om jag haft mindre ont de senaste åren så vet jag att det alltid kommer tillbaka i olika former. Aldrig så här, men någon gång ska ju vara den första. Att böja sig framåt för snabbt är ungefär som att slå sig på armbågen. En projektil av brännande smärta skjuter från höften, ner längs baksidan av benet ända till foten och stannar som ett eko i några långa sekunder. Det är fascinerande. Har inte ens testat att ta smärtstillande, det brukar ju inte funka så bra för nervsmärta.

Men däremot så kom träningsmotivationen farande så det är väl bara att damma av det gamla gymkortet och dra på sig träningstightsen. Träning är alltid lösningen. Kanske inte på infektioner och ekonomiska problem, men i övrigt det mesta. Tyvärr har jag fått ont i halsen så idag har jag försökt vila, förutom att jag har jobbat, städat, handlat och hämtat paket. Men tränade lite igår i alla fall och det kändes bra. Var underligt svag i vänsterbenet och idag har jag träningsvärk i vaden efter att jag gjorde några tåhävningar. Känner mig relativt uråldrig och ömklig. Men förhoppningsvis blir det bättre snart.