Livet har haft bra perioder, det har haft sämre och riktigt, riktigt dåliga perioder. Sedan 2025 har jag försökt bygga upp ett liv som jag tycker om. Ett liv för mig där jag tar hand om mig och har alla viktiga saker på plats. Ett liv som gör mig glad. Jag har längtat efter att känna mig glad och lyckling åtminstone ibland. Men det har mest varit ett ständigt missnöje med än det ena och än det andra, kanske mest med mig själv, och min ständiga följeslagare ångesten har aldrig riktigt släppt mig utan kommit med nya inspel om biologiska klockor, framtiden och miljöförstöring. Till sist gav jag upp, kastade in handduken och bad min läkare skriva ut antidepp.

Det var två månader sen ungefär och nu har en ny era har börjat, det nya livet post Paroxetin. Två små piller varje morgon och poff! Plötsligt kan man bara glida med och vara glad. Plötsligt tystnar oroskorpen på axeln. Plötsligt rasar alla hämningar och man blir till den man kanske alltid skulle ha varit om man inte hade burit runt på så mycket skam. Plötsligt börjar man leva framlänges istället för att backa in i framtiden. Det finns inte ens någon bitterhet över att man inte började med det här tidigare, det förflutna är numer bara förfluten tid, inte en historia som behöver ständig och minutiös genomgång av alla potentiella misstag för att dra eventuell lärdom.

Kanske i denna vår samtid, nersmulad av hat och snedvriden av sociala medier, är SSRI meningen med livet. Vi har skapat en värld som egentligen ingen blir lycklig av och därför behöver vi också ett motgift. För det är för svårt att förändra världen. Techmiljardärerna har oss i sitt stenhårda grepp och ingen anledning att släppa eftersom det är så de tjänar sina pengar. Och pengar är väl det enda som alla kan vara överens om är makt och makt är kanske bättre än lycka.

Att välja att ta lyckopiller är att ta makten över sitt liv, att våga vägra pressen från utseendefixerad ångest och skammen att aldrig vara tillräcklig eller alldeles för mycket. Jag känneer att jag aldrig någonsin kommer vilja sluta. Livet 2.0.