Äntligen! Efter att jag skällt ut en stackars SJ-anställd via mail och svurit att aldrig åka på tågsemester igen då vi missat anslutningen i Flensburg på grund av att tåget stod still på stationen i Fredericia i 20 minuter, så hann jag faktiskt med tåget mot Leipzig. Trots att jag råkade kliva av på Hamburg Dammtor (som varken var ett dammigt kontor eller en damm med råttor) eftersom tåget var lite försenat och jag inte hörde att de inte sa Hamburg Hauptbahnhof. Men jag hoppade på ett annat tåg och hann till och med köpa en macka.

Nu sitter jag i en normal tågstol och åker åt rätt håll och tåget har restaurangvagn. Mobilen är på laddning och förhoppningsvis kommer vi i tid till Leipzig i tid till anslutande tåg mot Dresden-Neustadt.

Jag har fortfarande ont i magen men annars mår jag förvånansvärt bra. Har nästan-gett-upp-och-åkt-hem bara två gånger idag. Jag antar att resan hem ter sig lika oförutsägbar och komplicerad som resan hit och att det skrämmer mig till att fortsätta.

17 kr fick jag tillbaka på min tågbiljett till Malmö, på grund av förseningen. 17 kr! Jag höll på att tappa det och skickades vidare och nu har jag fått en ny chans, jag hoppas det funkar, hotellet kostade närmare 1700 är 17 kronor nämligen.
Jag har plötsligt fått en ny insikt om service, att den fyller en funktion för undertryckt frustration. Sorgligt men sant, man behöver bli arg ibland.