På kvällen av min tredje, eller det blir väl andra egentligen, dag i Dresden lyckas jag få igen fönstret i rummet på riktigt.
När jag ska stänga det upptäcker jag att det tar i på en konstigt sätt och det triggar igång MacGyvern i mig. Jag analyserar problemet och inser efter ungefär en kvart att den enklaste lösningen är att skruva bort en kloss i övre fönsterkarmen. Tänker faktiskt att jag borde haft en Schweizisk armékniv i väskan men en bordskniv får duga och några minuter senare vrider jag om handtaget och det blir nästan tyst i rummet. Underbart! Min första goda nattsömn på hela veckan stundar.

Dagen innan min sista natt skulle vi göra Dresden Neustadt, men det lyckades vi inte något vidare med. Currywurst stod först på schemat innan vi promenerade till Zwinger palatset och tittade på en ofantlig mängd skön gammal konst. Palatset i sig var fullkomligt magnifikt men tyvärr var den stora trädgården under rekonstruktion. Det gjorde inte så mycket ändå tyckte jag. Barockarkitektur skänker i sig mycket tillfredsställelse för öga och sinne. Det är som en hyllning till allt som är vackert i naturen och där verkligheten tar slut tar fantasin vid.

Efter ändlösa rader av vackra tavlor av mestadels Jungfru Maria, Jesusbarnet, olika grekiska gudar och prinsessor, samt några vackra vyer över Dresden så behövdes påfyllning i energiförråden. Nästa matstopp fick vi leta efter en stund men sedan hamnade vi på en restaurang vid Altmarkt och tog varsin minischnitzel bredvid ljuvliga hortensior. Amanda kom på att jag måste få testa skortstensbulle och vi tog oss in i gallerian bredvid. Kürtóskalács som det egentligen heter, påminner om spettekaka eftersom de görs på ett spett. Fast dessa formas av deg och penslas med smör, sen vänds de i socker och kanel och om man vill kan man få insidan smord med nutella eller pistagekräm och sen nötkross eller vad man vill ha för strössel, kort sagt väldigt gott. Sen var vi redo för en shoppingtur på Primark. Guity pleasure deluxe!

Och där kunde man tro att vi var slut för dagen men vi gick hem och Amanda gjorde fantastiskt goda Pinsa, pizzabröd, och jag åt getost, vilket jag inte verkar vara allergisk mot och det blev en supermysig kväll på deras balkong. Med diskussioner om fermentering, gastronintestinal mikrobiota och ångest, så intressant. Haha, nog har man sina särintressen allt.

Idag åt vi brunch och sen hoppade jag på tåget till Berlin som knappt var försenat alls. Och nu sitter jag på mitt fina hotellrum i Berlin i mitt nya nattlinne från Primark med skummgummispolar i håret och vilar upp mig. Imorgon ska jag gå på Berlin Zoo.

Jag har påmints om hur det kan vara att leva, utan att det känns som en lång väntan på döden.