Kanske är det inte så att kameleonten är mitt spirit animal lika mycket som jag är kameleontens spirit animal?
Jag har alltid sett det som en tillgång att kunna smälta in, men är det det jag verkligen vill? Egentligen vill jag nog bara vara fri. Jag inser att jag nog behöver fler såna här resor och förmodligen behöver jag flytta utomlands ett tag, för att återerövra mig själv.
Idag tappade jag tron på tågresande igen. Fick ingen plats på direkttåget mellan Hamburg och Köpenhamn men fick istället en lapp med en rutt som inte dök upp i mina egna sökningar. Men i princip så blev det samma resa som jag åkte ner, byten i Flensburg och Fredericia med enda skillnaden att vi inte blev så mycket försenade att vi missade något byte. Dessutom var det ännu mera folk. Jag hade nog uppskattat ett uppehåll mer.
När jag kommer fram till Köpenhamn halv nio på kvällen så har jag en fruktansvärd huvudvärk. Jag har inte kissat sedan jag lämnade hotellrummet vid 11, knappt ätit något mer än 4 nektariner, lite nötter, en macka och några veganska bars sedan frukost och förmodligen inte druckit tillräckligt.
Jag letar upp mitt tveksamma hostel, min kapsel för natten, kastar in mina väskor, trixar mig in på den minsta toaletten jag nånsin sett, som dessutom öppnas inåt, kissar och sen rusar jag ut igen. Orkar inte ens hämta regnjackan. Njuter istället av den friska våta luften och försöker hitta ett närbeläget matställe som inte ser helt fullt ut, hittar till ’Great China’.
Efter en tallrik med stekta nudlar och en Royal Classic fatöl så känns det något bättre, tills jag upptäcker hur mycket de danska kronorna faktiskt betyder i SEK. Men vad gör det när semestern ändå snart är slut och pengarna inte är det?
Jag köper två flaskor extra nyttigt smaksatt vatten på 7-eleven också. Blir flirtad med av kassörskan, förmodligen mest på skoj men jag blir lite glad, trots att jag inte är lagd åt det hållet. Känner mig lite mindre grå och ful. Förvisso är jag oerhört käckt klädd i min mintgröna tenniskjol och mintfärgade träningsskor med matchande tubsockor. Men ansiktet är trött och håret är en mardröm av frissig oformlighet.
Nu ligger jag inkapslad och tänker på hur glad jag är för mina öronproppar, att jag redan är kissnödig igen och vill lyssna vidare på resans tredje bok Vackra värld, var är du.
Jag planerar vad jag ska köpa med mig för frukost till tåget hem imorgon bitti och det är inte fullkornsbröd och havregrynsgröt, som jag fått på mitt lyxhotell de senaste två dagarna.
Det överexponerade gömstället 
Lämna en kommentar