I stunder när man går från det ena till det andra, från en resa till en annan eller från ett stadie i livet till ett annat eller bara från en insikt till en annan. I mitten där, där är det som svårast att skriva. För kanske har du redan skrivit om det förra och du vet att det kommer något nytt och du är förväntansfull men du har inte kommit dit än, du befinner dig i gränslandet. Och där passerar 100-tals tankar genom ditt medvetande och varenda en kan vara viktig, men du är inte riktigt säker. Det gör det svårt att skriva något som känns substantiellt.

Men man behöver ju inte skriva om substantiella saker, det är helt okej att skriva om vad som helst, speciellt om du inte får betalt för det. Men jag är förväntansfull inför morgondagens kurs i kreativt skrivande. Jag har ingen aning om vad vi kommer få lära oss men jag finnas åt den enda instruktionen om att ta med papper och penna. Menar de att vi ska skriva enbart med papper och penna? Jag hoppas inte det, jag är verkligen inte tränad för det, har aldrig varit bra på att skriva bokstäver på papper. Men jag kommer förstås ta med både papper och pennor och laptop, kanske flera stycken eftersom jag behöver fixa lite jobbsaker på tåget och det inte kan göras på min egen dator.

Jag tänker mig att gruppen av deltagare kommer bestå av mestadels kvinnor, medelålders och äldre. Men det kommer finnas en och annan man, kanske någon mer kvinna i min ålder och kanske nån som är yngre.
Vad jag är glad att jag lärt mig komma in, inte bara passa in i grupper. Det gör en mindre ensam och utanför, något som alltid varit min paradgren. Men vi får se, det är bara två dagar och drygt 5 timmar per dag. Ska bli kul hursomhelst!