Så många tvetydiga signaler.
Sofistikerade manipulationer.
Hade aldrig kunnat ana
Ens i min vildaste fantasi
Hur chanslös jag var

Hur blir man mindre snäll och förstående?
Hur säger man nej fast det känns fel?
Jag ger bara en bit av mig själv för att ha något kvar,
men en dag är alla bitar slut ändå.
Tomhänt står jag sedan där med sorgen i ögonen och ensamheten rivandes inombords med sylvassa tänder.

Hjärtat har slitits ut så många gånger att ärren inte längre kan läka
Förhårdnade slamsor av ärrig hud
Svarta hål emellan
Om du trycker sipprar små röda droppar ut
Omöjligt att stå emot