Nu går 2023 mot sitt slut och det har varit ett extremt händelserikt år. Försöker minnas vad som hände i januari, men allt jag minns är att jag fortfarande levde i en bedrövad, men hoppfull låtsasvärld.

I februari fick jag den lysande idén att åka halvvasan, eller Vasaloppet 45, dagen före loppet. Men det gick bra, hade ju ändå tränat 3 mil på skidor innan. Slog min förra tid från 2018 men en halvtimme.

I mars åktes det till Tyskland och framförallt Belgien och en liten bit av Frankrike. Vi åkte Flandern runt, ett klassiskt cykellopp över 26 mil och en miljon höjdmeter över kullersten. Det var en superkul resa, vi var ett stort gäng med härliga cyklister. Fick några nya vänner och fruktansvärda minnen från själva loppet. Ska tillägga att jag ”bara” åkte 15 av de tänkta 18 milen eftersom jag fick kramp i låren och det var 8 grader och regn. Vidrigt! Men jag lärde mig säkert någonting och kom hem i april och blev sjuk direkt.

För övrigt så var väl den stora grejen i april att jag fick diagnosen ADHD och började med behandling för det. Fick recept på coola mediciner och gick hos några psykologer. Vet inte om jag mådde så mycket bättre, men jag blev mycket mer produktiv och mer stressad.

I maj fyllde jag 38 och ordnade islandshästridning med jobbet. Sen bar det av till Danmark på konferens med den europeiska associationen för fisk-människor. Det var jättekul men jag var ganska trött. 

I juni var jag med pappa i Skåne, direkt efter konferensen. Träffade släktingar som jag inte sett på 10-20 år, eller mer. Det var jättekul och hade varit ett soligt minne om det inte hade varit för att jag och pappa krockade med en bil på vägen till tåget från Töreboda till Uppsala. Vi har bara pratat en gång sedan dess. Men jag kastades in i mängder av jobb efter det och sen en resa till Gotland med mamma där vi cyklade till några olika ställen. Träffade min kusin som har hus där och hennes familj och att cykla är ju oftast kul, speciellt när det är sol. Jag hann nog inte vila så mycket dock.

Sen blev det mer jobb och en till semester och då skulle det bli så trist väder att jag lite i sista minuten köpte ett interrailkort och drog ner på kontinenten. Det var en dyr resa rent mentalt eftersom tågen blev försenade och dessutom var överfulla ibland, så fulla att jag knappt fick plats att stå. Men jag kom ner till Dresden och hängde med Amanda några dagar, sen Berlin och Berlin zoo, som var imponerande. 

Nej jag kom hem var det augusti och jag fick bihåleinflammation precis när jag skulle tillbaka till jobbet. Hann precis bli frisk till en workshop i Bergen men NMKL (https://www.nmkl.org/). När jag kom hem så hade jag ögoninflammation och var allmänt hängig, men jag hade blivit inbjuden att delta i NMKLs årsmöte i Stockholm ca 1 vecka senare och det ville jag verkligen inte missa. Blev invald som Sveriges kontaktpunkt för den nordiska kommittén. Men jag blev sjuk redan under mötet så kunde tyvärr inte njuta så mycket som jag skulle önska. 

I september var jag med mamma, moster, kusiner och kusinbarn till Falun och kikade på en utställning med Kerstin Ferner. Då insåg jag hur mycket sämre jag mådde när jag kom hem och flyttade därefter till mammas och Sunes lägenhet i Uppsala. Ibland är det praktisk med flera boenden i familjen.

Jag jobbade som en galning hela oktober och tog det tunga beslutet att avliva min katt Siri eftersom jag upplevde att jag blivit allergisk. 

I slutet av november kraschade jag och fick diagnosen depression, generell ångest och utmattning. Dessutom fick jag veta varför jag inte kunnat äta mjölk på många år, jag är intolerant mot histamin. Så därför reagerar jag starkt på ost och annat som ökar histaminnivån i kroppen. Alkohol är tydligen också jättedåligt. Men som tur var så informerade dietisten mig om att det finns ett enzym man kan köpa och använda när de kroppsegna inte räcker till. Ungefär som de som är laktosintoleranta tar lactras när de ätit vanliga mejeriprodukter.

Nu har jag även sålt min gamla lägenhet och 1 februari flyttar jag till en ny, större och finare lägenhet i stan. Så efter ca 10 år tar kapitlet Sommarro så slut.

Ja nu har jag helt glömt att nämna att jag gått två skrivarkurser och två akvarellmålningskurser i år. Det har varit jättekul att få utvecklas inom mer kreativa områden. Har även återupptagit fotograferandet så smått och börjat läsa en SLU-kurs på distans.

Nästa år ska jag ta det lugnt och värna om mig själv. Inte låta någon ta av min energi som inte förtjänar det. Jag ska inte vända ut och in på mig själv för någon annan. Lättare sagt än gjort, men man kan alltid försöka. Mitt mål 2024 blir kanske framförallt att få ut min mastersexamen som jag kämpat med så otroligt länge. 

Låt 2024 bli mitt år, jag förtjänar det.

Gott Nytt År!