Vi börjar om, försöker en gång till. Livet tog inte slut fast det fanns en önskan om det i mörkaste november. Nu är maj här och hur bra kan en vår bli? En vår full av aprilsnö och kalla vindar, men vi åkte, vi stack ner till Mallis på semester och där lämnade vi ångesten när vi åkte hem.

Låt oss ge oss en chans, en till, fast det kanske är fel. Låt gud döma oss om han vill, jag är redan förtappad och har ändå aldrig gillat hans vänner. Vi kan väl starta en ny religion? Det heliga cykelhjulets armé. Vi cyklar runt i världen och spelar på gator och torg, våra solbrända kroppar har ett särskilt mönster som bara en mamma och vi kan älska.

Vi delar den, kärleken för vinden i ansiktet, suset i öronen och den brännande känslan i låren. Kärleken till euforin och glädjen som fyller kroppen när alla krafter tagit slut, trots att man är kall och svettig och trött och har skavsår. Vi tar en öl och en dusch och imorgon ger vi oss ett försök till och vi misslyckas aldrig, för vi kommer alltid tillbaka och vi är nästan odödliga.