Några låtrader som börjat dyka upp i mitt huvud igen. Så otroligt träffande. Precis som ”Life will make sens backwards, only you have to live it forwards”. Det första är Kae Tempest och det andra verkar vara en variant av ett citat av Sören Kirkegaard, men jag tror att jag hört det i en låt av The Streets.

Ibland undrar jag vad skillnaden är mellan att vara bipolär och att ha ADHD. Jag förstår att det måste vara stor skillnad, men just nu befinner jag mig i något som känns som mani. Jag vaknade klockan 5, pigg som en kalv på grönbete, drömde om cyklar till halv 7, gick upp, la in en tvätt, försökte lämna in min cykel innan jobbet men de hade inte tid, cyklade till jobbet och hann nästan i tid. Började googla cyklar, men övertalade mig själv att göra en to-do-list över allt jag behövde göra på jobbet. Betade av min lista, googlade mer cyklar i väntan på autoklaven, blev sen, skyndade hem, hängde tvätt, kastade i mig mat, cyklade till bilen, åkte till stallet, hann precis till min lektion. Sen chillade jag lite i stallet och njöt av att få vara med de fina djuren innan jag tog mig hem. Träffade på grannen med katten, som heter Chipsie(?) tror jag. Han pratade på ganska länge innan jag kunde slita mig för att hänga mer tvätt och sen fastna i mitt huvud och i telefonen i flera timmar velades över vad jag ska göra imorgon.

Det ska ju vara sååå fint väder! Och jag blir ju uppenbarligen inte trött just nu, jag är inne i ett stim. För mycket positiva stimuli som ger dopamin och som gör att jag söker mer, vågar mer, mer, mer! Det finns inget slut. Och vad ska jag egentligen göra imorgon? Vad borde jag göra? Cykla! Det är ju fint väder. Men med vilken cykel? Får ju ont i nacken av landsvägshojen och graveln är ju lite slow. Jag måste köpa en ny cykel! Men det är ju otroligt impulsivt! Borde inte, eller borde jag? Eller ska jag vänta till måndag och cykla imorgon ändå? Det ska ju bli skitväder på söndag. Synd att inte cykelaffären är öppen på söndag! Jag borde ta det lugnt och varva ner, städa, tvätta. Men det kan jag göra på söndag. Carpe fucking diem!

Det är ett helvete att leva med mig själv ofta. Nu är jag åtminstone glad, men känner mig som en pingisboll. Tänker en tanke, ifrågasätter den, försöker komma med en annan tanke, nytt ifrågasättande. Försöker hitta tecken som styr mig dit jag ska men allt är upp och ner och ingenting går att tyda. Allra minst jag själv.

Så då är det kanske bäst att ge sig själv lite andrum, eller tvinga sig själv till det. Reflektera, meditera, yoga, städa och ordna så att det blir lite lugnare och klarare. Lyssna inåt som mina psykologer säger.

I can’t live for the noise in my head
I just want to dig a big ditch in the soil of my breath and bury my brain there
But love said
”If you bring forth what is within you
What you bring forth will save you
But if you do not bring forth what is within you
What you do not bring forth will destroy you”

Kan det bli vackrare än så? Jag får rysningar och ögonen tåras när jag lyssnar på Grace med Kae Tempest. ❤️