Blev uppskruvad, som en liten apa med cymbaler. Känner nästan hur energin strålar ut ur mina ögon. Behöver vila, men någon har vridit upp mig långt. Efterdyningarna räcker i dagar.

Bang bang! Cymbalerna slår och slår. Ni frågar om jag kan göra ett annat trick, och det kan jag, vrid lite mer bara. Kan både dansa och sjunga, springa bakåt och framåt. Ett varv till.

Bang bang! Försöker hålla den rätta takten, men en uppvriden apa har ingen taktkänsla, den rör sig bara så snabbt som fjädern tillåter.

Och när det sista varvet ebbat ut då blir det tyst och stilla.

Ja jag behöver er för att bli mig själv, eller vem som helst. Bli något annat än den passiva tysta i utkanten av bilden. Hon som gömmer sig i vrår och bakom sig själv. Hon som vandrar varv på varv i sin egen hjärna tills den är alldeles utnött. Hon behöver komma ut och slå på symbaler och dansa, men hon behöver också lugn i den mossgröna soffan tills allting slutar snurra.