Det är sent, borde sovit för länge sen. Men är ledig imorgon och det är trots allt min födelsedag så tänker göra som jag vill, som en del av mig vill åtminstone. Den delen av mig som sprudlar av energi och otålighet, inte den med tunga ögonlock och en begynnande yrsel. Vill skriva något, något bra, intressant, kul. Men melatoninet slog just till och allt blev jobbigt, mest ögonen.

Imorgon fyller jag 39 år. 13*3, betyder det tre gånger otur? Det är i alla fall inte fredagen den 13:e. Har känt mig ganska lyckosam på sistone, även om kampen är hård om balansen mellan lugn och att göra precis allting på en gång. Har börjat ta CBD-olja och det är fasiken den som håller mig på rätt sida av gränsen, annars hade jag kokat över för länge sedan. Måste också ge en stjärna till den gröna hälsodrycken som jag dricker nästan varje dag. Ger en oväntad skärpa i sinnet, utan att göra det som uppåttjackande mediciner gör, nämligen stänga av känslan av trötthet. Det är skönt.

Det är vår, ja nästan sommar om man ser till dygnsmedeltemperaturen. Den här tiden på året är det svårt att inte bli otålig. Svårt att inte längta efter att bli ett med värmen och grönskar, alla sprickande knoppar och vackra blommor. Naturen har ju fest varje dag, så varför skulle inte jag också kunna ha det? Kanske för att människor inte har samma jobb som växter och vi växer inte ur jorden. Dessutom dricker vi alkohol och det tär ju på systemen och gör en trött och yr.

Min födelsedag till ära kommer det regn. Regn som ger nytt liv till rabarber och pioner, äppelträd och krusbär. Världen kommer explodera!

Började lyssna på Knausgård igen (My Struggle del 2) efter att jag lyssnat en bit på Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Gillar båda skarpt! Knausgård för sin raka, klara, skildring av livet och Stridsberg för sin otroliga inlevelseförmåga och förmågan att hitta på helt galna berättelser. Har fortfarande fragment som fladdrar förbi i huvudet från novellsamlingen Hunter i Huskvarna som är så vackra och solkiga på samma gång, det lägsta av det låga men ändå hjärtskärande vackert. Hon borde få nobelpris. Och jag borde röja upp i köket innan Sofia och Astrid kommer.