Jag har väntat på att min skrivarlust ska återvända och så gjorde den det igår kväll. Sen kunde jag inte sova på hela natten. Det var även ett nattligt vägarbete på gång en tvärgata från mig och det väsnades tillräckligt för att höras igenom hörlurarna, trots noise cancelling.

Så jag hade en sån lust att skriva när jag cyklade hem från jobbet, jag skulle bara svänga förbi och hämta ett paket på stan och köpa ett vitt nagellack (råkade bli tre) och sen drabbades jag av total utmattning så fort jag klev innanför dörren, och det har hållit i sig tills nu när jag ska gå och lägga mig. Givetvis.
Men! Sommarens semester hann bli bokad, tack vare min vän David som hakar på till Österrike, för att hälsa på ännu en gammal vän från samma studentkorridor som vi bodde i för närmare 20 år sedan. Det ska bli kul! Spännande, nervöst, kaosartat. Vi får se, men flyget är bokat till Wien och sen tar vi tåg till Klagenfurt, där Max bor.

En hel vecka blir vi där. Kommer troligtvis gå varandra på nerverna, men vi får väl dricka sprit tills vi blir lugna, kanske mest jag. Hoppas mitt dåliga humör har släppt tills dess, men det borde nog gå över så fort jag slipper gå till jobbet.

Den senaste veckan har jag drömt så intensivt om att bli författare, utan att skriva ett ord. Kanske mest för att jag är extremt trött på mitt jobb. Trött på att aldrig bli sedd förrän jag går in i väggen. Trött på bristen på planering och stöd uppifrån. Trött på mina arbetsuppgifter. Lite trött på mig själv.

Men det går väl inte bara att säga upp sig och bli författare, vägen dit är nog ganska lång och knepig. Men man måste ju börja någonstans och det gjorde jag ju redan förra sommaren, tyvärr har ju livet kommit emellan och jag har mest flutit med senaste året. Visst har jag drömt, men de flesta drömmar känns oändligt långt borta. Men jag har väl blivit starkare i mig själv åtminstone, lever mitt eget liv och ingen annans, även om det kanske inte är livet jag drömmer om, men det är väl få som lever sådana liv i och för sig.

Men det är så svårt att stå stilla och så enkelt att kasta sig mot nästa utmaning, helt utan aning. Drömmen om drömmen dör liksom aldrig och så fort det finns energi så måste den brännas i någon jakt på något.

Too fast for freedom
Sometimes it all falls down
These chains never leave me
I keep dragging them around