När jag funderar över potentiella framtida yrken så brukar min mamma alltid föreslå trädgårdsmästare. Jag tänker att hon gör det bara för att det är hennes dröm, men jag skulle nog vara bra på det om jag ville. Men problemet är att jag inte har något sug, det är lite för mycket jobb och sen lång väntan på belöning och sen en massa massa ogräs som aldrig tar slut. Jag har definitivt gröna fingrar, men jag är också någon sorts perfektionist som får ångest av ogräs. Jag motiveras av konstant belöning och snabba kickar, har ju inte ADHD för inte.

Ikväll när vädret var orimligt varmt och fint så tog jag och mamma en tur till lotten och rev upp allt som fanns kvar; fyra dubbla pallkragar och en rabarber. Alla stackars myror som levt och frodats i två av lådorna fick abrupt fly för sina liv och se sitt hus förstöras av jättespadar. Vi fick med oss några pallkragar men en del var så fulla av jord och myror att det inte kändes helt bra att ha dem i min lilla bil. Rabarbern ska få ett nytt hem här i stan och jag hoppas den kommer trivas, vill inte ha ett liv utan rabarber, det känns torftigt.

Nästa år ska jag nog odla squash i min låda här ute och morötter och lite kryddor. Inte för mycket. Bara lite grann, så man kan ägna nån timme i veckan kanske, max. Det är så himla gott med hemodlade morötter. Jag minns för ett par år sedan, när jag hade så sjuka mängder morötter, det var lyx! Åt dem ända fram till jul. Tyvärr är det inte riktigt lika bra jord här i stan och det är ju betydligt mörkare pga alla träd, men jag har faktiskt fått upp ett par rader med Nates-morötter trots att jag sådde så sent. Åt en på ca 5 cm igår och den var väldigt god.

Jag känner hela tiden och jag måste balansera, skala upp och skala ner. Har skalat ner träningen rejält, förra veckan blev det bara lugna pass och igår kände jag mig rätt fräsch så tog ett tufft cykelpass och det gick också förvånansvärt bra, men idag fick det blir en lugn dag eftersom det kändes som någon drog ner en rullgardin i mitt huvud vid klockan 13.30. Så är det ibland, men det blir bättre och bättre. Nästa vecka ska jag till Stockholm för utredning på stressklinik, ska bli spännande. Lite oklart hur det kommer gå i helgen dock, känner att det kanske blev lite väl mycket inplanerat och för mycket bilkörning. Får kanske ändra planerna senare och det är så sjukt ovant, att planera efter hur jag mår inte efter allt jag vill eller borde göra. Det är som ett annat liv.