Som från en dag till en annan. Nya vindar blåser i trädens grenar. Det har blåst hela sommaren men nu är vindarna kyligare och sträva mot ansiktet. Träden börjar vissna och löven gulnar och får svarta prickar.
Trots att vi fick respit, vi fick en brittsommar och även en indiansommar, så är det nu fastlagt att tiden är ute, sommarens ljumma nätter och gröna bladverk kommer strax vara ett minne blott.

Fortfarande envisas en och annan med att gå i shorts, medan andra går i dunjacka. Det är en tid av uppslitning och av sorg över allt som inte hanns med under den varma tiden. Det är som om allt är försent nu, nu när det blivit mörkt.

Men än växer det i odlingarna, om än långsammare. Än sjunger fåglarna och varje morgon går solen upp, om än lite senare. Det dröjer länge än till snön och en stund till frost. Dröjer månader till jul och nyår, tills det vänder.