Hur får man hösten att kännas bättre? Hur blir den liksom hållbar? Kanske har jag vuxit i mig själv tillräckligt mycket för veta vad jag vill ha för att inte min höst ska bli outhärdlig och mörk.

Jag tycker ju om att träna och framförallt cykla. Men när det blir mörkt och kallt så kanske det blir svårare, inte omöjligt men svårare. Jag tycker också om att vara social och hänga med andra, det är dock inte alltid så lätt att hitta sällskap när man vill, men det är ju väldigt svårt att kontrollera. Några av känslorna jag kämpar mest med är ensamhet, utanförskap och hjälplöshet i allt detta. Jag har nästan alltid kämpat med det, ända sedan tonåren. Den första psykologen jag gick till när jag var 18 försökte hjälpa, men han hjälpte mig bara med känslan i stunden, inte med roten till problemet. Klassisk KBT och mindfullness, men det krävs speciell anpassning vid riktiga trauman. Jag hade nog till och med ett pågående trauma just då i och med att min pappa var sjuk.

Så vilka strukturer ska jag försöka vidmakthålla för att inte hamna i mina gamla mörka spiraler? Den enklaste och samtidigt svåraste är ju att fråga ofta och förutsättningslöst efter sällskap, och försöka motstå känslan av misslyckande och värdelöshet när man får ett nej. Min rejection sensitivity dysphoria är mycket verklig och tung att hantera. Men jag är ju inte helt hopplös. Jag minns en gång i tiden när jag var bra på att hitta lösningar och se positivt på saker, då kände jag mig stark och mådde rätt bra. Är dock inte helt säker på om jag minns allt som det var, tror att jag också kände mig tom och ensam på insidan. Någon gång gav jag ju liksom upp och hamnade i hålet jag försökt kravla mig ur det senaste åren. Och det allra svåraste av allt är att veta vad jag vill, vad som gör mig glad, förutom träning då. Det är så lätt att snöa in på ett spår, trots att det finns tusen. Skulle gärna vilja ha något kreativt inslag i min vardag, förutom den här bloggen. Funderar på skrivarkurs, men vet inte om det blir för jobbigt för mitt stackars trötta huvud. Men längtar trots allt tillbaka till det instruerade skrivandet. Saknar målning också och är sugen på att göra saker med lera, kreativitet med annat än ord.

Drömmer om att minska min skärmtid till max 2 timmar om dagen. Det vore bra tror jag, eller kanske nödvändigt. Och jag tänker inte koka mer sylt i år, det får räcka med 4 batcher äppelmos plus jordgubb-, krusbär- och rabarbersylt. Men det har varit lite maindfullt och lite socialt och väldigt gott!