Det finns många fantastiska män, som gör otroligt fantastiska saker. Men jag tror att det finns ännu fler fantastiska kvinnor som gör ännu mer otroliga fantastiska saker.

Jag skäms ofta för att jag är så programmerad att alltid fokusera på män. Jag skäms över att jag ofta glömmer kvinnorna för att jag är upptagen med att ge all min uppmärksamhet åt män. Men jag antar att det är förprogrammerat till viss del. Som heterosexuell kvinna så ligger det ju i mitt intresse att ”få tag i” en man och öka mina chanser att fortplanta mig. Dessutom är jag ju dotter till en boomer född i mitten av 40-talet och i hans utveckling har det inte hänt mycket de senaste 40 åren. Han försöker säkert men har inte den blekaste förmågan att förstå sin egen del i patriarkatet. Eller så har han det men orkar inte bry sig tillräckligt för att göra en förändring, men ja han är ju nästan 80 så jag kanske borde ursäkta hans beteende.
Men jag orkar inte riktigt, jag är ju trots allt nästan 40 och i min förvirring har jag, trots min inprogrammerade förmåga att uppmärksamma män, inte lyckats gifta mig eller reproducera. Trots att min pappa sagt till mig att jag borde. Och kanske hade jag gjort det om jag hade haft hans lott i livet, om jag hade kunnat dra på semester strax efter att jag tagit ut ungen med kejsarsnitt och lämna över allt ansvar till pappan. Tyvärr funkar det oftast inte så, men tack och lov är det inte alla pappor som är så egoistiska som min. Men eftersom jag har den far jag har så sitter det ju någonstans i ryggmärgen att det är så det ska vara, det är det som känns bekant och ”hemma”. Och jag har försökt, men det är svårt att programmera om sig själv. Så därför borde jag vara mer glad över att det finns så många fantastiska kvinnor som kan ge en lite hopp om livet. Det ska dock tilläggas att många män är fantastiska pappor och det gör mig också otroligt glad. Kanske är det till och med så att de flesta pappor är bättre än min. Sånt är svårt att veta. Jag har inte gjort efterforskningar på ämnet.

Men nu är jag där igen, i en text som skulle handla om fantastiska kvinnor så skriver jag ändå om män. Ganska ironiskt.

Jag önskar att jag kunde falla för en man som vore lika bra som mina fantastiska vänninor. Men tills dess så ska jag försöka vara en bättre kvinnosakskvinna. Jag ska stå för mina värderingar och inte låtsas att jag skulle nöja mig med någon som förväntar sig att jag ska vara en sån kvinna som gör allt för mannen men bara får smulor tillbaka. Jag klarar inte det, jag vill ha rättvisa, om det finns. Någon sorts rättvisa finns det, men den ser kanske inte ut som man förväntar sig. Och jag har inte hittat rätt än, inte hittat en bra, attraktiv man som både är singel och vill ha mig med alla mina fram- och baksidor. Men jag har inte gett upp än.

I, I’m not the prettiest you’ve ever seen
But I have my moments, I have my moments
Not the flawless one, I’ve never been
But I have my moments, I have my moments

I can get a little drunk, I get into all the don’ts
But on good days, I am charming as fuck
I can get a little drunk, I get into all the don’ts
But on good days, I am charming as fuck

Den här texten blev verkligen inte alls som jag hade tänkt, men vad gör det. Det blev nånting i alla fall.