Så du finner dig själv en fredagskväll, nyss hemkommen, aningen sent från jobbet och du känner dig pigg och lite uttråkad, trots den dåliga sömnen natten innan och trots att gårdagen var ansträngande. Det är en ovan känsla, fredagar brukar vara njutningsbara mest för att de ger löfte om vila från tidiga morgnar och tröttande arbetsdagar, så vad är skillnaden idag, denna fredag vecka 43?

Du blandar en cocktail, men den smakar inte riktigt som du minns den. Kanske har dina smaklökar gått i barndom eftersom du blivit en riktig renlevnadsmänniska de senaste månaderna, på grund av att din kropp gått i baklås och vägrar tolerera njutbara saker som vin och choklad. Du blir besviken, men ger ändå inte upp, smaklökarna kommer ju att bedövas långsamt av den iskylda spriten. Under tiden frågar du dig vad som står på, varför är du inte utmattad och trånandes efter TV-saffans mjuka famn. Varför känner du dig kall och otålig?
Eftersom du inte kommer på något bättre att göra och eftersom alla snacks är slut och du inte orkar gå till affären så värmer du en matlåda. Kycklingköttbullar och för lite potatis och en konstig blandning av spänstig zucchini och mjuk vitkål kokt i soja, men ändå gott och kanske viktigast av allt; flera olika texturer. Mat utan textur är en mardröm som bör undvikas.

Du inser att du är stressad, det var inte igår du blev pigg av stress. Men det är vad som just har hänt dig. Du är tillbaka på ruta ett. Du har återhämtat dig från utbrändheten och kan nu åter bli stressad utan att bryta ihop direkt. Men kanske är det närmare än du tror, sammanbrottet. Så än större anledning till att dricka mer cocktail och slappa i soffan, skita i känslan av rastlöshet och tristess. Några droppar CBD under tungan så ska nog saker ordna sig och ikväll kommer du sova gott. Trots känslan av att du är en aning bortkopplad från ditt eget liv, igen. Du saknar känslan av att vara här och nu, i dig själv, i ditt liv, även om du inte var direkt lycklig så var du där och i full kontroll. Nu vet du inte riktigt var du är men du känner igen känslan alltför väl. Som att simma och simma men aldrig komma nå land.