Ett tydligt tecken på att ens liv börjar bli lite väl stressigt är när man spenderar varannan ledig stund med att försöka planera och strukturera, liksom optimera kalendern. Som om det går att trolla fram tid och kanske främst energi.

Igår satt jag med min bullet journal (jag jonglerar för tillfället tre olika kalendrar för att hålla ordning på mig själv) och försökte utforma ett diagram för att försöka avgöra hur viktiga och jobbiga olika saker var, men det slutade med att jag gick och la mig istället. Vilket jag tror var helt rätt beslut så en poäng till mig.

Jag har nu haft min bullet journal I snart ett år och den har varit bra, jag har tyckt om den och använt den mycket, men nästa år ska jag använda en annan kalender. Jag har som sagt tre kalendrar just nu och det känns inte optimalt och jag tycker om optimalt. Förutom min bullet journal så har jag ett liknande system på jobbet, en bok med blanka blad där jag skriver veckonummer och dagar och sedan mest olika to-do-listor och möten. Men vi har ju givetvis Outlook också för jobbet så det använder jag också och lägger in privata bokade tider mm. Förutom detta är jag en flitig användare av telefonens egen påminnelsehanterare för att påminna mig om att t ex uppdatera kalendern, vattna blommorna och allt jag behöver handla på olika ställen. Dessutom har jag en påminnelseapp speciellt för mediciner, så att jag inte glömmer bort min dosett och nässpray.

Jag inser att jag blivit lite av att planeringsproffs, tyvärr räcker det ändå inte längre än till kanten av mitt eget liv, men jag känner mig generellt mindre stressad över att glömma saker nu och slipper sitta kvar på jobbet och fundera över vad jag har glömt, utan att komma på det förrän typ nästa dag.

Det här kanske är en sån text som går under ”say that you have ADHD without saying you have ADHD..” Eller så är jag en helt normal 39-åring utan att veta om det. En sak jag vet är att jag alltid vill bli bättre och mer effektiv för att få mer tid till roliga saker och återhämtning. En av anledningarna till att jag fick panik var för att jag nu bestämt med min tränare att jag ska träna tre gånger i veckan och måste få in det i en i övrigt späckad vecka, som tur var är inte alla veckor som denna med disputationer och halloweenfester. (Ursäkta skryt men det är inte ofta jag får känna mig så här upptagen och viktig)

Jag hatar i alla fall att glömma saker och jag blir arg och besviken på mig själv när jag gör det. Kanske är det ett trauma från när jag var barn och min pappa inte hade något minne över huvud taget på grund av stress och en långsam hjärntumör. Men det kan också vara för att jag är perfektionist och har orimliga krav på mig själv, kanske båda. Nästa år ska jag använda en kalender där jag kan skriva båda privata och jobbgrejer på samma uppslag, så jag slipper ha två, dessutom är datum och veckor förtryckta så jag slipper göra det själv, även om det har sina fördelar. Ser fram emot min nya kalender även om jag är emot att ”ta med jobbet hem”.

Jag vill också tillägga hur mycket jag älskar suddbara bläckpennor! Vill aldrig ha något annat hädan efter. Så genialt!