Incheckad, nedbäddad, nytvättad, snart sovandes på hotellet ett stenkast från där jag bor.

Hotellrummet har några saker jag inte direkt hurrar över; ett surrande kylskåp (ej att förväxla med en minibar), för mycket värme och tjocka täcken (som vore det kall vinter). Dessutom har rummet förgyllts med några peppiga citat på väggen över sägen, precis som man vill ha det, och lysröret i badrummet kör några sekunders strob innan det tänds. Men i övrigt så ska jag inte klaga. Hissen har ju till och med ett citat från en Scooterlåt skrivet på sig.

Väggarna är målade i en dov skogsgrön nyans upp till ca brösthöjd, resten vitt, gardinerna är i grön sammet (inte den dyra varianten men who cares?), badrummet är bedårande litet och kaklat med en spegel infälld i väggen ovanför handfatet. Sängen känns nästan som tempur och jag hoppas att det hjälper att jag stängt av elementet. Ibland tror jag nästan att jag är i klimakteriet eftersom min kropp är så dålig på temperaturreglering, men jag fryser för mycket tror jag, hoppas jag.

Den första morgonen vaknade jag med täppt näsa och svullna ögon, inget extremt men lite störigt. Jag vet inte vad det beror på, om det är målarfärgen (min senaste allergi), kanske mögel i väggarna eller ventilationen, eller kanske rent av maten jag åt igår. Eventuellt var jag så mätt att till och med ansiktet svullnade. Livet är hårt. Fast kanske inte så hårt ändå, när man har råd att ta in på hotell på grund av renoveringar som man knappt behöver betala för och egentligen inte behöver. Den andra morgonen var i alla fall bättre, även om jag inte sov perfekt.

På kvällen var det dags att göra stan osäker med vänner från cyklingen. Efter middagen shuffleboardturnering där vi bokstavligen shufflade bort motståndarna, det var kul. Bra att de uppfinns aktiviteter där man kan briljera utan träning, till skillnad från exempelvis biljard och dart.

När jag kom till hoteller vid 12 på natten hittade jag ett fantastiskt exemplar av cykel, utanför porten. Det var en specialdesignad Tour De France-cykel och jag ville så gärna ha den, men den fick stå kvar. Jag är för bra för mitt eget bästa.

Nu sitter jag på mitt rum den sista kvällen, efter en förvånansvärt intensiv dag. Jag har redan hemlängtan och hoppas det ska gå bra att bo hemma från imorgon. Jag känner mig som en hemmafrossare för att jag njuter så mycket av att vara hemma. Men det har nog att göra med känslan av att nästan alltid behöva vila, plus min extremt känsliga sömn. Ibland ifrågasätter jag om det egentligen är så smart att bo i stan i ett hus med gamla lyhörda fönster när man vaknar för minsta ljud. Det var helt klart mycket tystare i Sommarro. Men min nya lägenhet är mycket finare, speciellt nu när hallen fått ny skrud. Jag hoppas jag vänjer mig och sömnen blir bättre, kanske blir fönstren bättre efter renoveringen.

Imorgon är det säsongsavslutning med den andra cykelklubben. Det ska bli kul, även om fokus blir mer sammanfattning och planering än fest och nöje. Det är ju trots allt måndag.