Addicted To Love – Florence + The Machine

Formuleringen av en handlingsplan för mig själv för att undgå misstagen att falla för oåtkomliga personer pågår för fullt i mitt inre. Började med att göra en lista, men det kändes lite basic och trist, så jag försökte gå ett steg djupare, men hade svårt att finna orden och sen hamnade jag i spegelsalen och insåg att anledningen till att jag dras till oåtkomliga män är för att de påminner mig om mig själv. Och nu känns det som att jag är tillbaka på ruta ett där jag vet att jag kommer göra samma misstag igen och igen trots att jag vet bättre. Och är det inte det jag gör? Mitt enda skydd mot att göra värre misstag är att bibehålla min status som singel. Trist, men jag är ju van och min ensamhet är inte outhärdlig, bara deprimerande ibland.

Det slog mig också att allt som skrivs här i bloggen redan här hänt, allting är redan passé när det skrivs, annars skulle det ju inte gå att skriva om. Som förra inlägget som handlade om att jag hade haft en jobbig tid, men nu mår jag bättre, medicinen hjälpte och jag sover bättre och då blir ju det mesta mycket bättre (utom min rosacea som lever sitt eget lilla liv). Dessutom har jag haft en riktigt bra och trevlig helg så jag är mycket nöjd och tillfreds just nu.

Jag antar att för att jag skulle börja dras till tillgängliga män med kontakt med sina känslor så skulle jag behöva sänka garden och släppa in dem, eller den för det kanske räcker med en bara, och sen lever vi lyckliga i alla våra dagar. Känns skrämmande att tänka på. Tänk allt som skulle kunna gå fel och tänk på att jag skulle behöva var ärlig med hur jag känner, även när det är dåligt, när jag bara hittar fåniga fel och stör mig på allt hos en person. Jag är inte alls van den sortens kommunikation, den sårbara, ärliga. Jag antar att det är därför jag dras till män som inte pratar så mycket om sina känslor och inte så mycket om något annat sårbart heller. Det finns faktiskt väldigt många såna män, det är ju rent av en stereotyp. Så kanske är det inte så konstigt att jag dras till dem när de utgör den större delen av alla män. Sen finns det förstås grader i helvetet, vissa är värre än andra, vissa har lärt sig lyssna, andra säger knappt ett ord, medan andra pratar på om sig själva i all oändlighet.

Jag önskar väl att någon av alla dessa män skulle välja mig, men det händer ju inte. Ofta är de ju redan valda av någon annan med bättre relationsskills än mig. Någon som kan ta kontrollen och vakta dem som katter som vaktar sin bästa mat. Jag är inte bra på att ta kontroll, har fullt upp med att kontrollera mig själv, och fattar inte det här med att vakta sin partner, men jag har sett det och det känns lite patetiskt eller kanske mest sorgligt. Men relationer är väl egentligen ofta ganska primitiva mellan kvinnor och män. Det är ju smart att vakta sin man om man tycker att han är bra men tror att han egentligen vill ha någon annan eller bara är allmänt dålig på att vara trogen. Det funkar ju uppenbarligen oftast, åtminstone ett tag och mer kanske inte behövs.

Jag antar att det är bra med olika roller i en relation, en är den starka tysta och en är den känslomässiga öppna som håller alla känslor vid liv. Men det behöver väl inte vara så? Det brukar ju sägas att lika barn leka bäst, men gäller det bara vänskapsrelationer? Jag tror inte det.

Och från en sak till en annan så funderar jag på att göra ett tema på kommande inlägg. Nämligen inlägg döpte efter låtar i min Spotify-wrapped lista från i år. Nej det kanske inte är så kul för er, men för mig och det är ju min blogg. Hade också en idé om att göra en uppföljare till förra årets Julsaga om mössen, men jag vet inte om jag hinner, men jag har åtminstone plockat fram dem ur skåpet. Vi får se vad som hinns med.