Buss It Down. – Raye

Jag behöver inte den här bloggen längre. Alla mina tankar som snurrat som en osalig svärm knott i mitt huvud, de är borta nu. Känslan av att allt är bra har sänkt sig över mig, det är en högst obekant känsla som jag inte kan minnas senast jag hade. Mina vanliga känslostadier; rastlöshet, uppspelt förväntan eller glädje, oro och uttråkning de har alla ersatts av en känsla av att vara till freds. Hela tiden är jag lugn och nöjd, även när stressen tränger sig på. Jag är inte avtrubbad, tror inte det i vart fall, jag bara är och gör det som faller mig in.

Detta kan få stora konsekvenser för mig. Redan nu märker jag enorm skillnad på sömnen, piggheten, koncentrationsförmågan och orken. Tidigare blev jag alltid trött under dagen, men inte nu, visst ibland är jag trött men den här veckan har jag suttit och läst och pluggat hela dagarna utan att somna eller bli helt förstörd i huvudet. Det kan jag lova att det aldrig hänt tidigare. Dessutom somnar jag relativt snabbt på kvällarna och vaknar pigg oftast ganska tidigt. Igår kom jag till jobbet 45 min tidigare bara för att jag vaknade och var pigg. Förut skulle jag ha legat kvar i sängen och dragit mig och kommit sent istället, delvis på grund av oro för att jag sovit för lite.

Och allt tack vare en halv tablett Atarax till kvällen. Hur sjukt är det inte?

Jag känner inget behov av att reda ut mina tankar längre för de är inte trassliga. Gamla orostankar hänger inte kvar och trasslar in sig i de nya, de bara kommer och går och jag oroar mig nästan inte alls. Men jag hoppas kunna fortsätta att utvecklas istället. Bli bättre på att skriva, bättre på att lära mig saker.
På grund av mina koncentrationsproblem så har jag haft svårt att få till längre texter, eftersom ord och sammanhang hoppar ut och in i medvetandet och det är svårt att hålla en tydlig tråd. Allt det skulle kunna bli bättre nu. Men jag har förstås en del andra projekt som tar min tid också. Förutom AI-kursen så är jag mitt uppe i att planera tapetsering och målning av min lägenhet och det är ju så roligt att man inte vill göra något annat. Dessutom börjar jag en akvarellkurs i mars efter resan till Sälen, och sen har vi bokat en helg i Orsa och i april blir det Italien, så det är mycket som händer.

I vanliga fall skulle jag ha skrivit att jag verkligen hoppas att den här känslan kommer hålla i sig, men jag är inte orolig för det heller.