Busy Girl – Tove Lo, SG Lewis

Cykelsäsongen är i full gång, den har väl typ börjat spira precis som våren. På tisdag verkar det bli riktig träning med klubben och i lördags körde jag ett riktigt pass med två kompisar på graveln. Det känns bra att få en ordentlig check på att man inte är helt ur form efter dessa ändlösa veckor av förmodad sjukdom, eller allmän hängighet. Vi körde utåt Hammarskog på fina stigar och gammal järnvägsbank, målet var 6 mil och det blev det ganska precis. 60,56 km och 5 minuter när på 3 timmar. Sen var jag såklart rätt slut resten av dagen, men dagen efter var jag pigg igen så det känns som ett gott tecken på att jag åtminstone är lite redo för Italien.

Som det ser ut nu så ska det bli 20 grader i Bologna i början av nästa vecka så det bådar ju gott. Hämtade cykelväskan jag ska låna idag och har bokat in tvättid. Nu fattas bara en packlista och att faktiskt packa, men jag hoppas kunna träna nåt den här veckan så kan inte packa cykeln riktigt än.

Märker att jag är rädd för att krascha, rent mentalt alltså, jag tror inte om mig själv ens hälften av vad jag klarade förut, och det är kanske bra. Jag kommer alltid att pusha mig själv mot gränsen för det är sådan jag är, rastlös och omåttlig. Jag sörjer den jag var, kraften jag hade. Men det är kanske bättre att försöka blicka framåt och tänka på det jag har kvar och allt annat som är bättre nu. Huvudsaken är kanske inte att vara bäst utan att delta. Det bör heller inte glömmas att ungefär 95% av de som cyklar bredvid en är män. Män som naturligt är mycket starkare och de kvinnor som omger mig i cykelvärlden är inga vanliga tjejor precis. Men på resan blir vi faktiskt 50-50 män och kvinnor i åldrarna 39-70 så det blir nog en härlig omväxling. Ska verkligen bli roligt och skönt att komma iväg, återse Italien.

Sist jag var där var 2013, på Sicilien. Det var extremt varmt och vi bodde mitt i Palermo. Jag minns de stackars hästarna som sprang omkring på gatorna och drog turister. Jag får alltid lite ont i magen när jag ser sådant, när man verkligen kan fråga sig om det faktiskt är någon som bryr sig om de stackars djuren. Men nu ska vi ju faktiskt till Brisighella, mitt emellan Bologna, Ravenna, San Marino och Florens. Eventuellt mitt i ingenstans, eller nära till allt. På bilderna man hittar ser det väldigt mysigt ut och hotellet verkar bra. Hoppas det finns bra mat som jag kan äta också. Italien är ju inte det bästa när man är allergisk mot tomat, ost och histamin. Men jag har åtminstone inte celiaki, så i värsta fall blir det una settimana con pasta, olive, focaccia é pollo. Borde kanske testa att äta prosciutto innan jag åker. Åt bacon förra veckan och det gick sådär, dog inte i alla fall.