Låt mig dansa!

Laissez-moi danser – Waxx, Pomme

Så blev man äntligen 40 år. Som vanligt ät livskrisen redan hanterad och festen var noga (nåja) planerad. Vi hade gjort bordsplacering, blåst ballonger och fixat en tipspromenad. Slängde ihop en playlist som blev uppdaterad under kvällen så nu vet jag knappt alls hur den ser ut. Men det är bra.

Låtarna jag började med var Spectrum (Say My Namne) – Florence + the Machine, Calvin Harris, Purple Hat – Sofi Tukker , dopamine – Version Francaise – Madelline, Neverender – Justice, Tame Impala, 1+1 – Sia, Amir, Banx & Ranx, Orla Gartland – You’re not special babe och många fler såklart. Min playlist heter Paus 40 år som artist och människa.

Det blev en fantastisk kväll, trots att jag var så nervös att jag kappt kunde äta. Alla verkade ha roligt, och det är kanske inte så konstigt eftersom jag bara har fantastiska vänner. Jag bjöd in min tinderdate från förra helgen också, så det var ju lite spännande och roligt. Nästan som att vara med i gift vid första ögonkastet, minus giftermål och det var ju andra gången vi sågs. Men för honom måste det ju ha varit mycket att ta in. Men kändes ändå som rätt beslut i slutändan.

Fick en instamatic kamera och det togs massor av små, mer eller mindre skarpa bilder. Så kul! Måste göra ett album eller nåt. Huvudsaken är att man minns festen som något otroligt och bra, så att man kan ta den med sig som en minneskaramell länge. Jag fick dessutom en hel massa andra jättefina presenter och blommor och till och med en rabarberplanta! Så bra! Älskar ju rabarber. Blir lycklig av att tänka på alla fina människor som jag får kalla mina vänner. Min bästis Sofia, som också var toastmaster hade tagit fram jättefin merch som delades ut till pris, och jag fick en vattenflaska också. Mamma och Sune höll fina tal och det framfördes fantastiska sånger. Allt man kan önska sig av en 40-årsfest.