Helgens låt: Butterfly – Crazy Town

Årets midsommar avlöpte enligt tradition. Sillunch, midsommarstång, bad, 5-kamp, grillning och massor av fika. I år var vi bara familjen och min ”plus en” som aldrig firat midsommar förut. Det blev väldigt bra, trots att jag hade en ganska ordentlig förkylning när jag kom, men den blev gradvis bättre. För första gången var jag helt nykter hela helgen och det kändes helt okej, ja skönt till och med. Hade roligt och trevligt och ingen baksmälla. Det är så fantastiskt att ha någon, att slippa att bära sig själv hela tiden och ha någon att luta sig mot.

Tänk att det enkla kan vara så svårt. De flesta vill ju ha någon, men ändå är det så svårt att hitta den som allt funkar med, den som inte skräms av en galenskaper och hjärnspöken. Den som man hittar lugnet och skrattet hos och som inte sätter upp en vägg mot känslorna. Allt det ska finnas och sen ska två liv kunna flätas samman till något som är mer än en tunn tråd. Något som tål gropar och eldsvådor, som inte går av.

Jag har varit naiv. Förut trodde jag att det räckte med en tillräckligt stark känsla, att kärleken kunde rädda vad som helst. Kanske för att jag kan känna så fruktansvärt starkt, kan fyllas uti varje cell av känslan för någon annan. Men alla är inte som jag, och även om jag känner så starkt så måste ju en relation bygga på något mer, någon sorts samförstånd och förmåga att tala med varandra. Tanken har funnits hos mig ett tag, kanske alltid, men först nu har den växt in i mitt förstånd och förändrat mig i grunden. Jag har äntligen förstått vad kärlek är.

Tid, förståelse, förlåtelse, glädje, uthållighet. Kärlek är inte bara det som finns i extasen, kärlek är det som finns i mellanrummen, i slitningarna och de kalla vindarna. Kärlek föds ur en känsla, byggs med stenar från olika delar, hålls samman av vilja.

Love, love is a verb
Love is a doing word
Fearless on my breath
Gentle impulsion
Shakes me makes me lighter
Fearless on my breath

Massive Attack – Teardrop