De senaste två åren har det känts som att jag åldrats ungefär 10 år. Det är kilon som lagt sig på nya ställen, en ny sorts trötthet, mindre lust att göra nya galna saker och så kanske den mest oväntade delen; att jag blivit morgonpigg.

Jag har alltid varit en kvällsmänniska, aldrig morgonmänniska, men nu vaknar jag alltid 06.35-ish, oavsett när jag lagt mig. Och om jag skulle gå och lägga mig tidigt, dvs ca 22.30, då vaknar jag ännu tidigare, pigg och alert. Sen blir jag även trött på kvällen, det är också ganska sjukt. Men vid 22 börjar huvudet bli tungt och sängen känns som en skön oas som hägrar. Jag brukade behöva viljastyrka och en plan för att komma i säng. Men inte längre.

Har aldrig känt mig så här gammal, det är ju ändå typ 30 år kvar till pension. Men det är ju faktiskt inte dåligt att vara morgonpigg, åtminstone inte om man jobbar vanliga kontorstider, jag är bara ovan att inte behöva kämpa.