Söndagen blev en aning kaotisk. Tog god tid på mig på hotellet innan utcheckning och sen utforskade jag Kiek in de Kök med kabinväska och ryggsäck i släptåg, vilket inte var helt optimalt eftersom museet består av ett torn, med smala spiraltrappor i ojämn sten mellan våningsplanen. Och jag upptäckte när jag gick ut, att jag hade gått in på fel ställe. I den stora entrén fanns förvaringsskåp m.m. där jag hade kunnat låsa in mina grejer, där jag kom in var det bara en trappa. Men men, man blir mindre ensam i sällskap av två ordentliga väskor.

Jag hade gott om tid på mig tills bussen skulle gå, en hel timme för 2 km, det borde jag hinna med marginal. Men tiden är ju inte alltid linjär och plötsligt fann jag mig själv springandes den sista kilometern till busstationen, eller bussijaam. Vid ett övergångsställe i väntan på grönt ljus, tog jag av mig min regnkappa och höll på att glömma min mobil på marken men upptäckte det som tur var efter några meter. Svetten rann när jag kom fram men jag hann och bussturen blev ändå helt okej, ingen åksjuka eller illaluktande medpassagerare. Insåg senare att det kanske var jag som var den illaluktande passageraren, men förkylning och nästäppa grumlade mitt omdöme.

Sen var det det här med att veta var man ska stiga av när all info är på Estninska, om det finns någon info alls det vill säga. Det slutade med att jag klev av alldeles för tidigt och började kolla maps för att se om jag kunde gå sista kilometrarna, men en hjälpsam medmänniska kom fram och sa åt mig att ta nästa buss, som dessutom var gratis.

När jag till slut nådde jag hotellet var det det bästa som hänt på hela dagen. Checkade in i ett stort fint rum med modern inredning och supermjuk säng. Jämfört med hotellet i Tallinn kändes det som himlen. Antagligen kostade det därefter också, men hela vistelsen sponsrades av LABRIS och NMKL så det vet jag inget om.

Hotellets restaurang Hõlm har rekommendationer från både Michelin Guide 2025 och White Guide och frukosten var riktigt bra, trots att jag var tvungen att avstå både pannkakor och bacon. Nu när jag är hemma så längtar jag tillbaka faktiskt, så bra var hotellet.

Klockan 18 skulle vi ha studiebesök på LABRIS, men jag läste schemat så slarvigt att jag missade detaljen att vi skulle ses i lobbyn 17.45, så jag missade det. Skämdes nåt enormt och gick och letade upp stället där vi skulle äta middag mer än en timme i förväg. Det blev en minnesvärd middag! Vi fick så mycket mat att det med råge vägde upp att jag inte ätit sen frukost. Det var allt från snittar med rostbiff eller sill, till anka, lax, fylld zucchini och charkbricka. Allt i en salig blandning. Fick inte en men två stenhårda, smaklösa chokladkakor till efterrätt men det kvittade för jag var så mätt. Sen sov jag som en prinsessa mellan satinlakan.

Måndagen startade redan klockan 9 med möte med alla NMKLs grupper, mikrobiologi, kemi och sensorisk, och sedan var det möten med grupperna hela dagen tills vi fick skynda tillbaka till hotellet för att klä på oss alla kläder inför kvällens guidade visning av staden inklusive buttur på floden Emajõgi. Sen ännu en fantastisk middag med otroligt många tapas av alla sorter som förrätt och sen lax till huvudrätt, också jättegott och mycket. Vinet flödade. Den här kvällen fick jag ingen efterrätt alls, men det stod ett fruktfat på bordet som jag kunde ta ifrån så det gjorde inre så mycket. Allergier verkar inte vara så stort i Estland och de visste inte heller skillnaden mellan laktosfritt och mjölkfritt. Men maten var så god och stämningen så bra att jag inte kan vara upprörd över sådana småsaker.

Dessutom köpte jag med mig en chokladkaka med jordnötsfyllning till bussresan. Jag hade ätit både choklad och dadlar med jordnötsfyllning dagarna innan och tänkte att det väl inte var så farligt, och att jag skulle ta lite i taget. Tyvärr var det så jäkla gott att jag råkade äta upp hela direkt och sen mådde jag inte alls bra och somnade, vilket jag gör ibland när kroppen tycker jag ätit något dumt. Förstår mig inte riktigt på den reaktionen, men just då var det skönt, instället för att må illa på en varm, obekväm buss.

Nu är jag hemma igen, trött och fortfarande förkyld och jag längtar tillbaka.