Jag ska börja hos en ny terapeut imorgon, så därför har jag sedan slutet av förra veckan lyssnat på boken som alla pratar om: Välkommen till vårat äktenskap och så har jag också kollat på serien som är om möjligt än mer i ropet: Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Båda jättebra.

Boken har ju fått rätt mycket kritik för att folk inte tror att sexmissbrukare is a thing. Någonting jag inte riktigt kan förstå. Jag känner igen mig så mycket, inte för att jag är en sexmissbrukare men för att jag vet exakt hur det känns för honom och jag är ganska säker på att jag träffat en och annan som är som honom. Jag har ju varit ung och kåt och festat tre dagar i veckan. Varit student i så många år. Och jag är ju inte sen på att fastna för saker som ger kortvariga rus som sex, alkohol, träning och inte minst skärmen. Men jag är ju medveten om detta och jag brukar oftast tröttna förr eller senare. Jag har rätt bra självkontroll nu för tiden så mitt liv är lugnt. Men jag fattar att det inte är så för alla, kanske speciellt för dem som är snygga och charmiga och det blir väl inte svårare precis om man är halvkänd skådis? Min allmänna uppfattning är att snygga män som vågar, kan få ligga när som helst och den här boken bekräftar verkligen min hypotes. Men det betyder inte att jag tycker att det är okej. Jag säger bara att jag förstår att det kan vara svårt att låta bli.

Dessutom har man väl hört om sexmissbrukare förr, det brukar dock vara betydligt mycket smutsigare än hur det beskrivs i den här boken. En del kan väl odla det här beteendet när de är unga, för då gör ”alla” det, men de flesta måste ju sluta eftersom deras attraktionkraft och potentiella sexpartners minskar, förmodligen även sexlusten. Men är man i showbiz kan det nog vara annorlunda, eller så var han bara extremt skicklig. Jag tycker personligen att han ser rätt fuckable ut för att vara 53, fast hans fru är nästan overkligt vacker. Som en daggdroppe en kristallklar sommarmorgon.

Det som ger boken mening och som gör den bra är att det han som inser sitt beteende och som själv söker hjälp. Hon vet ju ingenting, fullt upp med att hantera livet, karriären och familjen, och när hon får veta så reagerar hon som man själv bara kan drömma om att reagera. Hon skriker och kräver och är jobbig som fan. Och han stannar. Det är en saga om ett dysfunktionellt äktenskap som genomgår en jordbävning som raserar allt men ändå reser sig ur askan och börjar om på nytt. Det är nästan så att man önskar att man fick gå igenom en sådan sak med någon, för jäklar vilka band, ja grova rep, man binder till varandra. Om inte en sån här sak kan få en att bryta upp, vad kan då göra det?