Guess who’s back, back again?! Allergies! Brukar säga att jag är allergisk mot vitt, men inte bokstavligt. Antar att ödet ville att det skulle vara på riktigt och nu kan jag inte gå till jobbet.

Ommålningen har pågått ett tag, i olika delar av huset och nu när de kommit så nära inpå, precis utanför min dörr, så är det uppenbart att jag inte tål färgen. Jag blir som helt dimmig i huvudet, svullnar i ansiktet, blir torr i munnen och får stickningar i läpparna, sen blir jag otroligt trött, utmattad, får hjärtklappning och kroppstemperaturen blir rubbad. Först kände jag inte igen det, men nu är det så mycket deja vú att jag nästan kan förutspå framtiden. Men jag ska inte dra några förhastade slutsatser, ska inte få panik som jag fick sist.

Hoppas det går över, annars vet jag liksom inte vad jag ska göra. Det är ju inte så lätt att bara byta jobb. Men jag hörde om någon som fått omställningsstöd för att kunna skola om sig, nån på mitt jobb som var allergisk mot något annat. Det skulle kanske vara lite spännande. Men till vad? Kanske har jag redan förutsett detta, för tankarna är inte nya.

Det känns skönt att gåtan om varför jag känt mig så jäkla trött och vissen fått sin förklaring i alla fall. Jag är inte så gammal ändå, bara jäkligt känslig. Och det kunde de förutspå redan när jag var liten och hade böjvecksexem, men det glömdes väl bort eller paralleller drogs inte tillräckligt långt. Vissa saker är ju svåra att undvika utan att undvika allt.