Jag har just avslutat Amanda Romares andra bok, Judas. Väldigt skön och lättläst bok som man liksom kan ha som ett trevligt sällskap. Inte lika bra som den förra boken, men ändå bra för att den är skriven på ett så rakt och ärligt sätt. Man känner sig verkligen som henne när man läser, även om man kanske inte håller med. I den här boken beskriver hon relationen med pojkvännen och alla fula tvångstankar och idéer hon har. Hon skriver även en hel del om sitt kompisgäng och det är faktisk riktigt kul. Hon är bra på att skriva och hålla liv i en berättelse som hade kunnat vara urtrist. Jag tycker hon lyckas belysa vad en vanlig relation är, en sån som jag aldrig haft. En där vardagen tränger sig på och olika konstiga grejer man måste gå med på för att stanna, för att det är värt det, för att det är ömsesidigt. Jag har aldrig haft en sånt kompisgäng som hon har heller, vågar aldrig öppna mig sådär och det är synd.

Jag har försökt skriva en text om orättvisa, för jag hittade en inbjudan till en novelltävling och det var temat. En novell på 6000 tecken, inklusive mellanslag. Det finns så jäkla mycket som är orättvist här i världen, men det är svårt att välja ett tema och gestaltade i en text sådär. Men det är en bra övning. Hittills har jag skrivit tre olika texter, den sista är nog bäst, men långt ifrån bra nog. Dessutom fruktanstvärt utlämnande, även om man kan låtsas som att den handlar om någon annan. Jag ska skriva om den tänker jag, deadline är först i april.