Idag är det min pappa födelsedag, han fyller 81. Jag föll för det dåliga samvetet och skickade ett kort. Är för mjuk, men tänker att han kanske dör snart, så ett kort kan väl inte skada. För mig spelar det faktiskt ingen större roll, 27 kronor fattigare bara. Ibland önskar jag att jag hade mindre samvete, men man är ju inte mer än människa.

Förra fredagen gjorde vi Stockholm osäkert! Det hade varit kul att kunna säga att det var jag och papporna, men det var jag, en pappa och en opappa. Men vi skulle se Papporna på Dramatens lilla scen och det var riktigt kul. Bra pjäs som höll oss trollbundna i 100 minuter utan paus. Det var starka berättelser i brottstycken blandat med dialog och till och med sång. Det var fint och ovanligt djupt. Teater brukar inte beröra mig nämnvärt även om jag tycker att det är bra, men detta satte sig på något sätt och mina daddy issues kändes futtiga för en stund.

Sen hamnade vi på Koh Pangang, för det låg nära och hade plats och klockan var närmare läggdags än middagstid. Jag hittade den enda rätten utan chili; grillspett med nötkött och grönsaker (fast det visade sig vara en chilidipp till som jag smakade en minimal droppe av och höll på att få slag) och två öl på det. Blev nästan sjövild och kände livet susa under fötterna. Hade en ny liten svart klänning som nog bidrog till mitt festliga humör.

Vi bodde på Hobo hotell i varsitt rum utan fönster, ja utom Dave som lyxade till det med utsikt från toan. Inredningen, framförallt taket, inbjöd till bondage och spegeln var mer spejsig än användbar. Sängen var aningen hård och jag vaknade 05.30 eftersom jag hade glömt stänga av larmet från helgen innan, men tack vare bristen på fönster somnade jag om likt en mullvad i vinterdvala.
Frukost 10.00 på Tak och där fanns utsikt så det räckte till alla. Vi kunde spana ut över skridskoåkarna nere på Stockholms ström, och poolbesökarna på terrasen till Down Town Camper by Scandic, medan vi sörplade i oss smoothies och åt surdegsfrallor med krasse. Ingen vågade sig på den asiatiska delen av frukostbuffén, det är något med kimchi till frukost som känns lite för spännande.

Om drygt två veckor blir det teater i Stockholm igen; Slutspelat på Scalateatern.