Vi är hemma nu, jag och lampan. Det är nog bra eftersom alla fönster är täckta av försterparaplyer, så lite extra ljus skadar väl inte. Fast tiden är knapp då kalendern är mer fullsmetad än nånsin, men det känns bra. Har varit lugn så länge, behöver fart och stimulans. Behöver sträcka ut vingarna och ta en tur upp mot himlen.

Lyssnar på låten Växtvärk och tänker att den handlar om mig, även om jag tycker att den är lite cringe. Men svenska låtar är nästan alltid det. Det är ytterst få som lyckas få det att låta coolt på svenska. Det är inte lätt, jag vet, och jag hade inte kunnat göra det bättre själv, men det är synd för jag gillar innehållet i texten. Men egentligen spelar det ingen roll, jag lyssnar ju ändå.

När vardagen är så fullpackad som den är för mig just nu så hinner orden inte riktigt fall ner och bli till text. Det blir mest en beskrivning av dagens skeenden, och jag vill inte ha det så, jag vill inte att min blogg ska vara enbart en dagbok. Min blogg är mitt space där mina tankar får leva fritt, där ingen kan säga emot eller radera förutom jag själv. I min blogg ger jag mig själv plats att finnas och läsas och utvecklas. Ibland kan det vara otroligt svårt att ta plats och säga vad man vill eller tycker, det kan bero på en själv eller på omgivningen, men här är ordet fritt och mitt, alltid. Jag vill ta vara på det, men just nu är jag mest trött.