När mars är över ska jag göra en utvärdering av alla sängar jag sovit i. Hittills är det fyra och än är det inte över. Just nu halvligger jag i en rymlig dubbelsäng på Elite Hotel i Jönköping, vi fick riktigt flådiga rum, hade kunnat ta med hela familjen, om jag hade haft någon. Dessvärre var bara ena rummet betalt, så jag fick lägga ut hela min fickpeng för att slippa dela rum med J. Tänkte ringa resebyrån, men när jag hittade numret så var klockan en minut efter telefontidens slut. Men för en fredag den 13:e så är det väl okej.

Är i Jönköping på korvfest, eller fiskkorvfest, eller sportfiskemässa som det också kallas. Som verklighetens Tinder, fast många är säkert redan fångade i någons nät eller på en krok, kanske rent av i en mjärde. Det är ungefär dit min kunskap om fiske sträcker sig. Jag kan nästan ingenting om fiske, och uppenbarligen är jag inte så bra på att fånga någon på kroken heller. Är lite deppig över det just nu, det känns ärligt som att jag aldrig kommer hitta någon, att jag har för höga förväntningar utefter förmågan. Det hjälper såklart inte att tänka så men ibland kan jag inte låta bli. Att bli påmind av gamla flirtar som lever lyckliga familjeliv gör inte heller saken bättre och jag vill inte ens tänka på hur många de är. Men det är MÅNGA.
Jag är väldigt rädd dessutom, det gör ju också att det tar massor av energi. Det är som att klättra i berg när man är höjdrädd ungefär, om man klättrade utan sele. För det går ju inte at dejta med skyddsnät, man måste öppna sig själv och vara sårbar för att lära känna någon. Jag vet inte när jag kommer våga igen, men inte just nu, kanske aldrig.