Frågar du dig nånsin hur du blev som du blev? Det är en bra fråga som är svår att svara på, eftersom det inte finns något facit. Dagar när jag känner mig egoistisk och lat så tänker jag först att det beror på samhället, att det förslöar och fördummar oss. Men ibland tänker jag att det är min pappas gener som trycker på epigenetiskt. Egentligen kanske jag inte alls är egoistisk och lat, det är bara min egen snäva ram som påstår det eftersom jag jämför mig med andra som uppenbarligen inte är som jag och gärna sådana jag ser upp till. Därför känns det ofta så otröstligt att vara människa, för man är aldrig tillräckligt bra, det finns alltid någon som är bättre.

Jag hörde en intervju med en artist som uttryckte det som att vissa ”föds i motvind och andra i medvind”. Vissa föds som medelvärdet av mänskligheten och för dem kommer det mesta att vara medellätt eller -svårt. Medan andra kommer födas som en punkt i kanten av normalfördelningen och för dem kommer mycket att vara väldigt svårt eller väldigt lätt. Vi matas t ex ofta med bilden att för dem som är väldigt sociala och har en stark social förmåga så kommer livet att bli lättare. Men det är kanske bara är för att jag själv upplever mig som socialt utmanad och tycker att livet är svårt och att jag ofta känner mig ensam. Att man är på ett visst sätt är också lite flytande, det man tränar på brukar man bli bättre på.

Pengar är ett hett ämne. De flesta skulle nog säga att om man föds rik så kommer det vara en stor fördel i livet, men om du föds rik men med stora sociala begränsningar, så kommer du kanske inte bli så lyckad eller lycklig ändå. Man kan ju förstås köpa sig fördelar och lära sig saker men det hjälper ju inte alltid, om man t ex hamnar i missbruk. Utseende är en annan grej som många avundas, och vi har ju skapat ett sådant samhälle som hyllar utseende, men gör det oss på något vis lyckliga? Jag känner bara en enorm press att alltid se perfekt ut, och då är jag inte ens en kändis. Att bli gammal eller tjock ska vi inte ens prata om, det är bara total ångest.

Så vart vill jag egentligen komma med den här texten? Jag vill nog mest bara påminna om att inte jämföra sig med eller vara avundsjuk på andra, för alla har olika förutsättningar och det går att ha allt och ändå vara olycklig. Det viktiga är väl ändå att ta vara på det fina mellanmänskliga. Det som verkligen betyder något.