Jag har drömt mycket på sistone, korta drömmar innan jag vaknar, om personer i verkligheten. Inatt drömde jag att jag var på ett museum i Stockholm. Jag satt på en bänk något som liknade en alkov vid sidan av en stor sal. En tjej som jag först trodde jobbade där kom och började prata med mig, hon var 24 år och hade också ADHD. Plötsligt hörde jag någon säga ett välbekant namn och jag förstod att han var där. Jag kände en intensiv känsla av mörker sprida sig från magtrakten och jag berättade för den där tjejen vad han hade gjort och att han nu var så jävla lycklig med sitt nya liv. Jag vältrade mig i känslan av svart, kletigt hat, lät det växa i mig och ta mig i besittning. Som om jag vore en besatt varelse i en film, någon som blivit biten och som framför kameran förvandlas till ett fruktansvärt väsen.

Jag ska tillägga att jag såg på en gammal film om änglar och demoner igår kväll. Ja det var gammal, fast den var från 2005, en ung Keanu Reeves spelar demonjägaren Constantin och jagas av faktumet att han håller på att dö av lungcancer och hamna i helvetet eftersom han försökte ta livet av sig som ung och då han varit på visit i helvetet så vill han inte hamna där i evigheten. Han träffar en tjej vars syster tagit livet av sig och hjälper henne förstå vad för mörk kraft som ligger bakom det. Det visar sig vara mer spännande än han kunnat ana.

Det är svårt att inte tycka om Keanu Reeves , även om han är ett asshole i filmen, man vet ju att han är en good guy egentligen. Men ja, storyn höll, kanske för att jag inte är kristen, och specialeffekterna var helt okej ändå. Det blev inte total cringe och Tilda Swinton var perfekt som ärkeängeln Gabriel.

Det är konstigt det där, hur man får för sig att man vet hur någon är utifrån några intervjuer och berättande porträtt av journalister. Men det är väl ens behov av att tro gott om människor, behovet av någon att se upp till, att identifiera sig med. Att någon av de som solar sig i stjärnglansen och andras beundrande blickan också är god, på riktigt. Men egentligen är vi väl alla idioter. Fast Sad Keanu-memen är ju bra, inte ROFLMAO-bra, men bra. Hittade ett roligt klipp om det här.