Min fantastiskt perfekta resa till Lund höll på att gå helt om intet igår på grund av att tåget från Uppsala blev över en timme sent. Jag trodde att det var kört med bytet i Stockholm, men tåget väntade. Och nu sitter jag här på Broder Jakobs stenugnsbageri och äter en vegansk surdegsfralla med avokado och dricker svingott rooibos te.

Nattåg är okej när man har bra lurar och sovmask, kände mig riktigt rutinerad när jag kröp ner och aktiverade ”sleep mode”. Tyvärr var det omöjligt att stänga ute alla ljud och framförallt krängningar från tåget, så det blev inte direkt någon törnrosa sömn.

Trots allt pigg och fräsch och redo för en hel dags möten. Med kavaj och ansiktet på efter en misstänksamt lång sejour på handikapptoan på stationen. Det känns som ögonen håller på att trilla ner på kinderna och huvudet känns konstigt ömt.

Lund är en väldigt fin stad, pittoresk och modernt levande på samma gång. Jag menar på gångavstånd från stationen såg jag minst fyra(!) öppna caféer och det var folk överallt trots den tidiga timmen. Uppsala må ha cirka tre caféer per capita, men tveksamt om de öppnar klockan 7, dessutom ligger de bästa en bit från stationen. Vi har inget Espresso House, vilket kanske inte är någon större förlust, men det ger en mer urban känsla. Trots att Lund har ynka hundra tusen invånare finns det två Espresso House. Men det har väl att göra med alla pendlare, som Uppsala uppenbarligen inte har (?).

Imorgon väntar seminarium om flödescytometri och sen ska jag plocka upp min lampa! Innan jag hoppar på tåget hem och landar, om allt går som det ska, 18.49 i Uppsala, på minuten 1,5 dygn efter jag kom till Malmö. Bara en sån sak.