Jag har tränat mycket de senaste 10 åren och i perioder innan dess har jag också tränat. Började ju som hästtjej och sen på gymnasiet började jag med styrketräning och jag har varit en flitig besökare på Friskis & Svettis under många år. Jag har gjort både tjej- och en halvklassikern samt åkt Vasaloppet och Vätternrundan. Sen tränade jag ju crossfit i 2-3 år. Ändå känns det som jag vet så lite om träning och praktiskt taget ingenting om nutrition. Det är väl förmodligen en sanning med modifikation. Men när jag nu äter mer järn i kosten och mer eller mindre känner mig som en ny, eller kanske gammal, version av mig själv så undrar jag hur jag kunnat missa något så grundläggande. När jag tränade som allra mest, spinning/cykling 2-5 gånger i veckan och crossfit 2-3 gånger, då hade jag hormonspiral och ingen mens och gick antagligen plusminus noll på järn. Men sen tog jag ut den och dumt nog satte jag inte in något ny. Sen hände livet och nu är jag här 6 år senare och ungefär 100 år äldre men med en känsla av att jag är starkare än på flera år. Kanske är det inte bara järnet, jag hade ju ingen extrem brist så kanske var det någonting annat också. I vilket fall hoppas jag att det får bara bra nu.

Vändningen har skett gradvis men väldigt snabbt nu på slutet. Kanske är jag på väg mot en ny orosfri tid, en ny tid då det mesta går bra. Jag hoppas det, tycker verkligen jag förtjänar det. Det går ju inte att bli yngre, men jag har insett vilken lyx det är att åtminstone få känna sig pigg och frisk. Sen får man väl helt enkelt undvika att se sig själv i spegeln eller anväda laser.