Eftersom mitt kärleksliv fuckat upp ännu en gång så ville jag muntra upp mig själv lite. Först var vi på SPA jag och Sofie. Det hade vi i och för sig bokat flera veckor tidigare, som om ett högre väsen sett vad som skulle komma att ske och nudgeat mig i rätt riktning. Sen beställde jag en ny klocka, eftersom min gamla Garmin fenix 5 uppnått den respektabla åldern av 10 år. Ändå otrolig kvalitet för att vara en produkt av idag. Har haft klockan på mig varje dag och natt med ytterst få undantag och ändå fungerar den precis lika bra som när den var ny. Det enda som blivit lite sämre är blåtandskopplingen till mobilen och batteriet håller lite sämre men inte så att det stör.

Så valet var inte så svårt, det fick bli en ny Garmin, en fenix 8, den minsta modellen med 43 mm AMOLED skärm. Och jäklar vad mycket som hänt de senaste 10 åren. Min förra fenix kändes inte särskilt smart, den gjorde det den skulle på ett tillfredställande och pålitligt sätt, en klocka med aktivitetsregistrering helt enkelt. Men min nya fenix känns som en mobiltelefon ungefär. Sprang nyss ett pass som klockan rekommenderade, 7.15 min pace i 34 min. När jag sprang för snabbt så informerades jag om detta i hörlurarna och samma om jag sprang för långsamt. Skärmen är snygg och tydlig och det var lätt att hitta en urtavla som passade mina behov. Jag är ledsen om jag låter som en reklam, men jag tror att detta var precis vad jag behövde just nu. Den var dock inte gratis, ungefär dubbelt så dyr som den förra, om man inte räknar med inflation förstås. Men om livet ger en citroner, köp fler onödiga saker, som ordspråket säger.

Jag tänker att den här klockan kanske kan bli en nystart för min träning. Har varit förkyld i en vecka, men är frisk nu och sugen på att ta tag i livet igen. Åtminstone efter helgen..

Tänker ibland att jag är som fågel Fenix som flyger för nära solen och brinner upp. Men likt Särimner föds jag igen, om inte dagen efter så lite senare.